SV
Donec in risus eleifend, varius velit sit amet, ornare est. Sed nec tincidunt ante. Nulla quis eleifend odio, vitae imperdiet ante
2019–2021 pågick projektet Integration genom kultur där syftet var att tillsammans jobba för ett blomstrande mångkulturellt klimat i Sydösterbotten.
Som projektägare fungerade Lappfjärds folkhögskola som upprätthålls av Kristinestads stad. Utöver dessa två nämnda har flera samarbetspartners varit delaktiga under projektets gång. Bakom finansieringen låg Svenska Kulturfonden och Aktion Österbotten med Leader finansiering.
Webbplatsen du nu befinner dig på är ett sista slutresultat av projektet. Här finns information som ger dig en liten inblick i den sydösterbottniska kulturen. Webbplatsen berättar om både allmänt förekommande saker men också sådant som kan räknas till det förgångna, men ändå viktiga, sydösterbottniska kulturarvet.
Genom att läsa, lyssna och ta del av innehållet som skapats inom projektets ramar hoppas vi att du finner nöje och inspiration. Förståelse och kunskap om varandras kulturer är en grundläggande del av integration.
En tradition som sydösterbottningarna stolt fortsätter att visa upp är traditionen med julkors. Julkorsen finns i några olika varianter, lite beroende på var i Sydösterbotten man är. Julkorsen är skickligt snidade i trä och mycket dekorativa hantverk.
Dessa symboler för julen sätts upp ungefär i takhöjd eller på flaggstänger och har lampor som lyser i olika färger. Även små ringar gjorda av näver hör till julkorsen, likaså små tofsar av gran- eller enris.
Det finns också julkors i miniatyr, de brukar folk ställa i sina fönster. För personer som inte har möjlighet att resa ett fullstort julkors är miniatyrversion ett enkelt sätt att julpynta sitt hem med något sydösterbottniskt.
"Det ursprungliga syftet med julkorsen var att skrämma bort onda andar. I dag har man julkors eftersom det är en tradition, inte för att man tror på onda eller goda andar."
Det mest kända julkorset kommer från Lappfjärd. Förutom det finns också Kristinestadskorset som även kallas för Wendelinkorset, byn Skaftung har ett eget julkors och även längre norrut finns julkors men där har traditionen inte fått lika starkt fäste.
I byn Sideby har man inget julkors men däremot något som kallas för Sidebylyktor. Vi återkommer till dem senare i texten. Traditionen att resa julkors ska följas enligt några viktiga steg. På följande sätt har traditionen sett ut i Lappfjärd:
För det första: om hushållet redan var i sorg skulle inget julkors alls resas.
För det andra: enligt Lappfjärdstraditionen ska julkorset tändas först på julafton.
För det tredje: julkorset ska lysa i tjugo dagar, fram till tjugondag knut. På fastlagstisdagen, i februari-mars, ska korset tas ned.
Förr hade julkorset nästan samma betydelse som en kristallkula – julkorset gav en antydan för vad som skulle hända under året. Det var viktigt att julkorset riktades mot närmaste kyrka och hade en kunde påverka den kommande skörden.
Trots dessa traditionella “regler” är det ändå vanligt att man sätter upp, tänder och tar ner korset vid lite olika tidpunkter.
Sidebylyktorna, som tidigare nämndes i texten, är fyra lyktor i färgat glas. De är mindre vanliga än julkorsen som finns i var och varannan gård.
Vi får en inblick i vad julkorskursen på Lafo handlar om och nyfinländaren Paul bygger sitt eget julkors.
En blandad orkester – Integrationsbandet har tagit steget in i studion och ska spela in en klassisk poplåt.
Susanne Bodman berättar om hantverk över kulturgränserna vid Hemslöjdsgården i Kristinestad.
Mat är en de viktigaste komponenterna när det kommer till kultur. Det är runt matborden vi samlas för att umgås, ta det lugnt och njuta av god mat – så även i Sydösterbotten.
Den mat som serverades på de sydösterbottniska matborden förr skiljer sig en del från det som serveras i dag. Det är också märkbart att det finns en skillnad mellan vad yngre och äldre generationer äter. Medan yngre äter mat influerad från många andra kulturer är de äldre generationerna mycket fästa vid en ganska finländsk matkultur.
Bland de äldre generationerna finns tre ingredienser som kan ses som grunden till många maträtter; kött, potatis och fisk. En gammal maträtt som förr serverats vid fina fester, till exempel på bröllop, är klimpsoppan. I dag är klimpsoppan helt vanlig husmanskost. Det är en köttsoppa med klimpar gjorda av mjölk, ägg och vetemjöl. Överlag är soppa en väldigt vanlig maträtt, som fortfarande äts i många hem. Fisksoppa, köttsoppa och ärtsoppa är några exempel.
På våren, då påsken infaller, är godis och choklad återigen ett centralt tema. Då går utklädda barn från hus till hus och ber om godis. Vid påsk är det vanligt att man äter kokt ägg.
Finland nämns ofta som ett gott exempel gällande skolmat. Barnen får en varm lunchmåltid som ska ge näring och energi under skoldagen.
I Kristinestad odlas det mycket potatis. Så som man på många håll i världen äter ris, äter man potatis i Finland. Potatisen tillreds på olika sätt – i ugnen, kastrullen eller stekpannan. På försommaren är det många som äter av den efterlängtade nypotatisen. Över den kokta nypotatisen är det vanligt att man lägger lite smält smör och gräslök.
"Rågbröd är också ett bröd som bakats i många hem under hundratals år. Rågbröd är vanligt i det finländska köket. Formen på brödet är ofta rund med ett hål i mitten."
Även kaffe har en viktig plats i många sydösterbottniska hem. När man får besök är det ofta kaffe, bullar och kex som bjuds. För många är kaffebjudningen den stund då man verkligen sätter sig ner för att prata och umgås.
Det är möjligt att den gamla matkulturen långsamt håller på att försvinna eller bytas ut men fortfarande är det många som åtminstone en gång i året vill äta av den maträtt som kanske påminner om barndomen eller äldre släktingar. Ofta är det just de äldre maträtterna som bjuds på vid större tillställningar och evenemang.
En del maträtter är starkt förknippade med årstider och högtider. Jul är kanske den högtid som kretsar mest runt mat. Då äts det risgrynsgröt, pepparkakor, julstjärnor, lutfisk, köttbullar, potatis och fisk av olika slag. Julen är också sötsakernas tid då butikshyllorna dignar av tomtegodis och -choklad.
Berit Holmlund visar hur man bakar traditionellt sydösterbottniskt rågbröd vid Vänstugan Primula i Kristinestad.
Merit, Destiny och Isac från Integrationsbandet övar inför en studioinspelning vid Medborgarinstitutet i Kristinestad.
Kultursnack: Pakistan. Lukas Djupsjöbacka och Amir Mehmood dyker ner i den pakistanska kulturen.
I Sydösterbotten lever många gamla traditioner kvar som har stöpts om under många årtionden, till och med hundratals år.
En nordisk högtid och tradition som givetvis firas i Sydösterbotten är midsommar. En högtid som kretsar mycket runt maten som äts – vid den här tiden på året är potatisen mycket god och en extra uppskattad maträtt. Även fisk tillagad på olika sätt är vanligt.
Under sensommaren är kräftskivor vanligt förekommande. Att äta kräftor är inte en tradition som endast förekommer i Sydösterbotten utan är vanlig i hela Svenskfinland. Det gör man i gott sällskap och förutom kräftor bjuds det ofta på olika pajer.
När sommaren övergår till höst firar man i Sydösterbotten “villavslutning”. Det är en österbottnisk tradition, som firas under en helg i slutet på augusti. På villaavslutningen är det vanligt att man dekorerar sitt hem eller fritidsboende med olika lyktor och ljus. Man skjuter även fyrverkerier och äter god mat tillsammans med vänner och familj. Sommaren är för många en viktig årstid då man njuter av lediga semestrar, naturen och en tid då bekymren verkar vara mindre i antal. Därför är villaavslutningen också en viktig tradition – ett ordentligt farväl eller på återseende till sommaren.
Jul är även en mycket firad högtid i Sydösterbotten. Läs mer om några särskiljande drag för julfirandet i Sydösterbotten under rubriken “julkors”. En annan högtid som infaller under jul är lucia. Det är en nordisk tradition som infaller den trettonde december. Syftet med lucia är att sprida ljus under en tid då det är väldigt mörkt i Norden. Sång och musik är en viktig del av julfirandet, och för luciatraditionen finns det specifika sånger som sjungs.
Innan skolbarn får jullov ordnar skolorna oftast julfester. På julfester är det tradition att dansa ringlekar, vilket är en dansstil som görs i en stor ring. Rörelserna är ofta lekfulla och barn brukar gilla farten och de lätta rörelserna.
"En av de traditioner som lever kvar är folkdräkten. Sydösterbottningar värnar om sina folkdräkter, även om de i dag används vid väldigt få tillfällen."
Det finns många olika varianter av folkdräkt – de varierar i utseende mellan olika byar och i vilket syfte de är tänkta att användas för. Folkdräkten finns för både män och kvinnor.
Folkdräkten anses vara en högtidsdräkt och kan med fördel användas vid stora fester som presidentens självständighetsbal eller på årsfester. Folkdräkten är ett hantverk som sytts med stor omsorg, en kunskap som ganska få människor besitter i dag. Bland de med sydösterbottniskt ursprung är det många som ärvt sina folkdräkter från äldre släktingar.
När folkdräkten ännu var i mera allmän användning var det ett givet klädesplagg att ha på sig när det vankades dans och musik. Så här såg det ut då olika kultur möttes i folkmusikens tecken under projektet Integration genom kultur.
Förr i tiden förekom dans och folkdräkt speciellt då det ordnades bröllop i Lappfjärd. Dessa bröllop kallades för silverbröllop och var en mycket stor tillställning. Något motsvarande som silverbröllop firas inte i dag, även om det är vanligt att man gifter sig och ordnar bröllop. De senaste silverbröllop som ordnats har varit skådespel för att minnas ceremonierna och själva traditionen i sig.
Lukas Djupsjöbacka håller musiklekis för lokalinvånare och nyfinländare.
Sammanfattningsvideo om projektet Integration Genom Kultur.
En dialog mellan två folkmusiker. Kenneth Nordman från Tjöck och Francis Oyeyiola från Ghana snackar likheter och olikheter i folkmusiken. Avsnittet är på engelska. Avsnitt 1/3.
Länge har det varit så att umgänge och hantverk går hand i hand. Handarbete eller att slöjda tillsammans görs gärna tillsammans med någon – också i Sydösterbotten.
"Att sticka eller virka är för många, även unga människor, ett sätt att koppla av och få utlopp för kreativitet."
Det finländska fenomenet talko är då man i grupp går samman för att utveckla något i ens lokalsamhälle. Talko görs på ens fritid och man bidrar med gratis arbetskraft. Den som ordnar talko är oftast en förening eller en organisation och sysslorna kan vara allt från att städa, bygga något, renovera eller förbereda för ett evenemang.
I Sydösterbotten finns många föreningar som är beroende av det som man kallar talkokraft. Samtidigt som man jobbar är det ett sätt att umgås och känna att man gör något viktigt. I utbyte mot arbetet bjuds det ofta på något att äta och dricka.
Hur var det att komma från Afghanistan till Finland i början av 2000-talet? Och hur gick det sen? Tayebeh Sedighi berättar om sina egna upplevelser.
"Det är lustfyllt och kollaborativt lärande" – Sarah Bergkulla från Wasa Teater håller workshop i drama.
Bosnisk kultur har kommit till Närpes och Källarbandet testar den traditionella popmusiken.
Många föräldrar vill ge sina barn upplevelsen och möjligheten att ha en hobby. Bland barn i Sydösterbotten är vanliga fritidssysselsättningar fotboll, gymnastik, ridning, ishockey, friidrott eller musik. Många fortsätter med hobbyn ända till vuxen ålder, men då är det vanligt att man blir ledare eller hjälper till med verksamheten på ett eller annat sätt. Detta görs ofta på talko som är ett finländskt tankesätt där man gör saker gratis för att utveckla sitt närområde eller samhälle.
Dans är en kulturform som återfinns i hela världen. Dans tar sig i form på lite olika sätt i Sydösterbotten.
En folkdans som är starkt förknippad med Sydösterbotten är den så kallade menuetten. Dansen finns i olika österbottniska varianter och sägs ha ursprung i det franska kungahuset. Förutom menuetten finns det många andra danser som hör till det som kallas för folkdans. Till folkdanserna finns bland annat tillhörande musik och dräkter.
Det ordnas på flera håll i Österbotten och Sydösterbotten så kallade danser. Den publik som danserna riktar sig till är de lite äldre generationerna. Danserna var som störst under 70- och 80-talet och då lockade de folk att komma körandes långa vägar för att delta. Engagemanget kring dessa danser har sedan dess svalnat i de yngre generationerna, men danserna ordnas ändå i mindre skala.
Dans har i dag en större roll som träningsform. Många barn och vuxna har dans som hobby. Dansstilarna är många och varierande – allt från tävlingsdans till gruppdans. Här har andra kulturer haft stark påverkan.
I de svenskspråkiga Österbotten lyssnar man mycket på musik från Sverige. Det gemensamma språket gör kopplingen stark och det gäller både unga och äldre människor. Vid Lappfjärds folkhögskola kan man studera musik ur flera perspektiv – vare sig det är vid mikrofonen och instrumenten eller i studion som ljudtekniker.
Redan som barn är musik en viktig del av livet. Sång och musik är ett viktig inslag redan på dagis och senare i skolan. Genom sången och musiken lär sig barn på ett lekfullt sätt barn om världen. Det finns särskilda barnsånger som är vanliga och har sjungits i många årtionden.
Här hittar du sex poddavsnitt som tar upp ämnena kultur och integration till diskussion på både svenska, finska och engelska.
En dialog mellan två folkmusiker. Kenneth Nordman från Tjöck och Francis Oyeyiola från Ghana snackar likheter och olikheter i folkmusiken. Avsnittet är på engelska. Avsnitt 1/3.
En dialog mellan två folkmusiker. Kenneth Nordman från Tjöck och Francis Oyeyiola från Ghana snackar likheter och olikheter i folkmusiken. Avsnittet är på engelska. Avsnitt 2/3.
En dialog mellan två folkmusiker. Kenneth Nordman från Tjöck och Francis Oyeyiola från Ghana snackar likheter och olikheter i folkmusiken. Avsnittet är på engelska. Avsnitt 3/3.
Kultursnack: Afghanistan och Tadzekistan. Lukas Djupsjöbacka diskuterar afghansk och tadzekistansk kultur tillsammans med Jafari, Hussein & Mustafa. Avsnittet är på finska.
Kultursnack: Bosnien. Lukas Djupsjöbacka och Senada Arnautovic snackar Bosnisk kultur över en kaffekopp.
Kultursnack: Pakistan. Lukas Djupsjöbacka och Amir Mehmood dyker ner i den pakistanska kulturen.
